Ur skissböckerna

I Allgéns skissböcker återfinns några körsatser som av allt att döma aldrig noterats på transparang eller lämnats in till Svensk Musik.

Tillägnan

 Måndagsgruppens förkärlek för äldre musik och dess utförandepraxis på tidstrogna instrument hade Allgén inte mycket till övers för. ”Hur kan man spela gamba när det finns cello? Va?” ”Men du har ju själv skrivit för gamba”, försökte jag. ”Nähä, det har jag verkligen inte!” 

I begynnelsen var ordet

Bland resterna i Allgéns hus återfanns några skrynkliga transparanger i halvformat. På dem var noterat en sång för enstämmig soprankör, In principio erat verbum (Joh 1:1–14). Strax före slutet delar sig dock den unisona kören och blir tvåstämmig. Som så ofta i ursprungsversionerna saknar även denna dynamiska anvisningar.

Barbardans

Ursprungsversionen av Linguis barbarorum, ”Perpetuum mobile” per Violino solo är daterad Holmiae, 9-5-1953 och bär dedikationen Soli Christo Gloria.
Den skiljer sig på några få punkter från den version som finns på Svensk Musik:

Fuga för orgel över ett tema av Bach

Fuga för orgel över ett tema av Bach är inte daterad, men finns i två versioner som skiljer sig såpass mycket i piktur, att det nog finns anledning att tro att det ligger en viss tid emellan dem.

En konstnärs bild av Allgén

Bildkonstnären Lajos Szelényi (f. 1944), numera boende i Vadstena, lärde känna Allgén under sin tid på Stim. Han berättar:

O munde, volo te dimittere

Allgén omarbetade ju ständigt sina verk. I några få fall – såsom Fuga över ett tema av Bach, Stråkkvartett nr. 2 och In dulci iubilo – lät han de gamla versionerna ligga kvar på Svensk Musik. Detsamma gäller O munde, volo te dimittere. Eller glömde han kanske bara att plocka med sig dem?

Fyra liturgiska melodier

Vid Musiksällskapets i Örnsköldsvik decemberkonsert 1947, under ledning av Siegfried Naumann, stod Måndagsgruppens musik i centrum. För detta tillfälle transkriberade Allgén några av sina körsatser för stråkorkester under namnet Fyra liturgiska melodier.

Roland Forsberg om Allgén och Stråkkvartett nr 2

Den 4 oktober 2004 skickade tonsättaren och organisten Roland Forsberg ett mejl till sina kolleger i Föreningen svenska tonsättare. Det innehöll:

Några personliga reflektioner kring
Claude Loyola Allgéns Stråkkvartett nr 2 (1942)
 

Londonderry air

Bredvid den i många avseenden ofantliga Tonkraft – pezzo sinfonico per orchestra d’arci (1976) och de åtminstone till omfånget mer beskedliga Fyra liturgiska melodier (1947) finner vi ytterligare ett opus för samma besättning: Londonderry air – fantasi över en irländsk folkmelodi för stråkorkester o. solister.

Som så ofta hos Allgén uppträder även detta verk i flera olika skepnader. 

 
© Respektive upphovsrättsinnehavare