De tidiga pianoverken

– juvenila juveler och pastosa pastoraler
 

Under åren omkring 1940 är Allgén ett ymnighetshorn av sällan skådat slag. Ur hans penna flödar den ena sången efter det andra pianostycket, interfolierade av orkesterverk på löpande band – bredvid en och annan stråkkvartett, förstås. Det tycks nästan som om man dag för dag kan iaktta hur han utvecklas.

Tidiga körverk

”Djärv, oerhört djärv, men fri” 

 
Allgéns möte med musan i unga tonår förefaller ha varit omvälvande, och från de första kompositionsförsöken i 14-årsåldern formligen väller musiken ur honom. En föreställning om den passion som drabbat honom, kan vi få av ett brev till en klasskamrat, tillika hans stora ungdomskärlek:


Stora Rör den 15 juli 1935.

kära Anne-Charlotte!

Före morgonstjärnan

 Allgén är sannolikt den svenske tonsättare som har skrivit mest musik för kör, möjligtvis kan hans gode vän Sven-Eric Johanson (1919–97) göra honom rangen stridig. Hans enskilt största körverk är Ante luciferum.

De tidiga sångerna

Sekvenser, sekvenser, sekvenser…

Det bästa ur Ante luciferum

Assumpta est Maria är återigen ett av dessa allgénverk som ser vagt bekanta ut, och vid närmare beskådande visar det sig vara ett collage av material ur Ante luciferum, ett slags Det Bästa-version (om nu någon minns denna publikation). Drygt en timmas musik nerkokt till knappt fem minuter.

”Hemfosa” om Allgén

I P-G Bergfors’ Mitt hjärtas melodi – en bok om Sven-Eric Johanson (Bo Ejeby Förlag, 1994) dyker även Allgén upp vid några tillfällen:

I begynnelsen var ordet

Bland resterna i Allgéns hus återfanns några skrynkliga och brandskadade transparanger i halvformat. På dem var noterat en sång för enstämmig soprankör, In principio erat verbum (Joh 1:1–14). Strax före slutet delar sig dock den unisona kören och blir tvåstämmig. Som så ofta i ursprungsversionerna saknas även här dynamiska anvisningar.

Ur skissböckerna

I Allgéns skissböcker återfinns några körsatser som av allt att döma aldrig noterats på transparang eller lämnats in till Svensk Musik.

Tillägnan

 Måndagsgruppens förkärlek för äldre musik och dess utförandepraxis på tidstrogna instrument hade Allgén inte mycket till övers för. ”Hur kan man spela gamba när det finns cello? Va?” ”Men du har ju själv skrivit för gamba”, försökte jag. ”Nähä, det har jag verkligen inte!” 

Barbardans

Ursprungsversionen av Linguis barbarorum, ”Perpetuum mobile” per Violino solo är daterad Holmiae, 9-5-1953 och bär dedikationen Soli Christo Gloria.
Den skiljer sig på några få punkter från den version som finns på Svensk Musik:

 
© Respektive upphovsrättsinnehavare