Måndagsgruppens förkärlek för äldre musik och dess utförandepraxis på tidstrogna instrument hade Allgén inte mycket till övers för. ”Hur kan man spela gamba när det finns cello? Va?” ”Men du har ju själv skrivit för gamba”, försökte jag. ”Nähä, det har jag verkligen inte!”
Då plockade jag ur väskan upp partituret till Dedicatio ad Mariam för den originella besättningen sopran, alt, engelskt horn, viola da gamba och skrivmaskin. Texten var Allgéns egen latinska översättning av Lindegrens ”Tillägnan”. Han tittade en stund på första sidan. Sedan utbrast han: ”Ja, faktiskt! Det är min piktur. Då måste jag ju också ha skrivit det! Ja, du förstår, jag har skrivit så oerhört mycket musik så jag kan inte komma ihåg allting!”
Så berättar Mats Persson i ”Mellan extas och askes”.
Att Allgéns latinska tillägnan är riktad specifikt till jungfru Maria, kan väl till förstone förvåna, men läser man Lindegrens original med Allgéns ögon är den utan tvekan fullt rimlig:
Tanken på dig är som molnskuggans ilande flykt över slätten
en oväntad förbindelse mellan himmel och jord
en blickens vilande färd mot horisonternas bortom
en gnistrande ljuv påminnelse om livets korthet.
Och det är en översättning som hade fått Lindegrens välsignelse, det var Allgén noga med att understryka.
Den ursprungliga, tvåstämmiga versionen för damkör, som återfanns i Allgéns hus, är daterad 11/3 1953 och bär den i sammanhanget kanske något förvånande dedikationen S.C.G. (Soli Christo Gloria). Det är en kanon och ett av mycket få exempel på att Allgén använder en hel tolvtonsmelodi, vilken dock av allt att döma inte behandlas seriellt. Det enda övriga exempel som är bekant, är körsatsen Fizbory Anchors bekänner blyg kärlek till drunknande flicka från 1949, men det finns kanske fler.
Allgén var alltså tidigt ute med tolvton, även om han bara låter den skymta förbi som melodiskt fragment. Gissningsvis spelade gode vännen Sven-Eric Johanson – den sannolikt förste svenskfödde tonsättare att skriva i tolvton och som begått sin premiär året innan – en roll i sammanhanget. (Detta förutsätter förstås att vi bortser från tolvtonsklustren i Skåder, skåder nu här alle (1945), vilka dock inte är av melodisk art.)
Som melodisk och kontrapunktisk konstruktion är Dedicatio ad Mariam ett mindre mästerverk, ett under av koncentration i samma kategori som exempelvis Stravinskys lilla Double Canon för stråkkvartett (1959). Förutom av den inledande tolvtonsmelodin kännetecknas satsen av de många, typiskt allgénska, på varandra följande kvarterna och kvinterna. Och framför allt kan väl de återkommande stigande kvinterna, följda av en fallande liten ters, sägas vara styckets bärande element. Det är en strikt kanon, men med två snittpunkter (här markerade med liggande klamrar) då insatsavståndet först förkortas ett taktslag för att därefter åter förlängas, så att ordningen är återställd när tolvtonsmelodin återkommer mot slutet, denna gång en helton lägre.
Dedicatio ad Mariam 2-st, analys (PDF)
Här för enkelhets skull noterad med enbart G-klav:
Dedicatio ad Mariam 2-st, G-klav (PDF)
(Hade Lindegrens dikt haft fler strofer skulle Dedicatio ad Mariam för övrigt ha fungerat utmärkt som cirkelkanon på samma sätt som Rosa, rorans bonitatem.)
Den 20 mars samma år, alltså drygt en vecka senare, fullbordade Allgén en version för fyrstämmig kör. De båda nytillkomna mansstämmorna förhåller sig mindre strängt till materialet. Tenoren klipper ut längre eller kortare fragment ur överstämmorna och skjuter dem i sidled och höjdled, medan basen efter den inledande kanonansatsen snarare efterliknar överstämmornas tonfall i ett slags fria imitationer. Alltså en kombination av strikt och så att säga simulerad kanon.
Denna gång lyder dedikationen A.M.D.G på den första renskriften. På den andra lyder den Laus Deo et B.M.V. Immaculatae på själva noterna, men O.A.M.D.G. på titelbladet. Många dedikationer blir det.
Dedicatio ad Mariam 4-st. orig (PDF)
Här med normala klaver:
Dedicatio ad Mariam 4-st. (PDF)
Och transponerad för stråkkvartett, såsom den uruppfördes av Svenssonkvartetten vid tonsättarporträttet i Borås den 24 september 1989:
Dedicatio ad Mariam 4-st, str-4 (PDF)
Och på den vägen fortsätter det. I den tredje versionen dyker nämligen ytterligare en dedikation upp. Men i Allgéns egen ljuskopia är den bortskrapad. På en lös lapp ligger förklaringen:
”C.L. Allgén:
Dedicatio ad Mariam f. sopran, eng. hrn., viola da gamba o. skrivmaskin
/text: Lindegren-Allgén/
NB! i originalet stod ursprungligen:
Näsby Park In Annuntiatione (sic!) B.M.V. 1958
bortraderat i ex. inlämnat till Mus. Ak. för större arbetsstipendium okt. 1970”
Här får vi bland annat veta att skrivmaskin heter Schreibmaschine på tyska och Macchina da scrivere på italienska.
Ursprungsversionens båda sångstämmor lämnas intakta, om än med varierad dynamik, men sjungs här alltså av solister.
De expressiva, närmast kapriciösa instrumentalstämmorna bygger huvudsakligen på kvint-kvint-ters-motivet och inledningen av tolvtonsmelodin, men materialet har även utökats med en snabb, pendlande tersrörelse och ett fanfarliknande kvintolmotiv. Skrivmaskinen spelas dels ordinario, d.v.s. på tangenterna, dels s.d.c. = suono delle campane, alltså med klangen av den lilla klocka som talar om att det är dags att byta rad.