I Musiken i Sverige skriver Hans Åstrand och Bo Wallner (i själva verket gissningsvis den senare) om Allgén:

I sitt brev till Leif Kayser 1945 hade Blomdahl beskrivit KlasThure (sic!) Allgén (efter sin konvertering till katolska kyrkan Claude Loyola Allgén) som en ”hyperintellektualist”. Det är samma intryck man får när man läser den annons som han satte in i Konsertföreningens programblad säsongen 1945/46. Han ville meddela undervisning i kontrapunkt och komposition med särskild inriktning på ”polytonala och polyrytmiska problem aktuella vid den enskilda linjens intervalliska och rytmiska individualisering, de arkitektoniska principerna för tematiskt arbete samt den hyperpolyfona (5–12-stämmiga) satsens teknik”.

Reaktionerna var blandade. Somliga hade vid denna tid aldrig hört talas om några av de begrepp som förekommer, andra undrade vad det var för slags musik som lektionerna skulle leda fram till, åter andra lär ha trott att det hela var ett skämt med publiken.

Det öde som skulle beskäras Allgén blev mycket olikt det som gäller för de övriga tonsättarna i Måndagsgruppen. Han levde ett mycket isolerat liv, och hans verk – det rör sig om en stor produktion av bl.a. stråkkvartetter, kyrkomusik och verk för orkester – ligger till mycket stor del ospelade. Ett av skälen är spelsvårigheterna genom de högt drivna instrumentala och kompositoriska komplikationsgraderna. En märklig händelse blev det därför, när Zetterqvistkvartetten under en turné våren 1994 spelade delar av Stråkkvartett nr 6: det var första gången som något längre avsnitt ur den stora kvartettproduktionen klingade. Tonspråket visade sig vara påfallande rikt i struktureringen, livfullt, t.o.m dramatiskt. Men det halvtimmeslånga verk som framfördes var bara halva kvartetten, därtill i reviderat, d.v.s. förenklat, skick.* En intressegrupp i Borås lägger sedan flera år ner ett stort arbete på att försöka föra fram den sedan 1990 bortgångne Allgéns musik inför publik.

*Nej, inte förenklat, men förkortat. I andra satsen hade avsnitt strukits.

Musiken i Sverige, band IV, Konstmusikens 40- och 50-talister, sid. 425–26.
Bokförlaget T. Fischer & Co och Kungl. Musikaliska akademien (1994)