(Apoc. 16:13–16)

Elva tusen jungfrur i beständig, nattlig förbön
torde nog behövas att man har i ryggen, allra minst,
ville man till slut ha chans bevara, när man möter
immodesta offensiver från de sista dagarnas
disciplar, helgade från topp till tå (just made in USA, you see!)
intern balans, den sinnesro som ensam skänker
de yttre dragen värdighet och nunan hindrar
evagera i ett brett, försmädligt leende.

Over evne tyckes mig, en vanlig enkel dödlig,
rappakaljan de så fermt servera
enbart med förnuft och tappert tålamod till dräglig
dos förmå att reducera, Vakttornets förryckta kader till
reson och något varligare tramp uti klaveret bringa;
adiafora som hålla helg likt judarna på lördag
chiliasmens matematiskt noggranna komputation,
oraklen som till evig frälsning Charlie Russell sänt oss ifrån väster
nitiskt prångla ut med sådan force, att vi
in fine nödgas stå som ignoranter stumma.

Synoden uti Brooklyn den förkunnar
energiskt vad som är oss, arma jordevandrare av nöden:
trenne perioder bör man skönja efter kreationen
dock viktigast bland dem den sista, tivelsutan,
epoken då Jehova i konungsligt majestät
(om ock benäget assisterad av eliten uti vita särkar)
regerar sina trogna lika strongt och tryggt, som
en gång vittnet numro 1 lät dollarn rulla i butiken.

Blir det besvärligt någon gång och krångel med moralen,
en attendant, förtröstansfullt larmera blott de vise uti
Skriften, för vilka slikt är blygsam bagatell och lappri;
ty barnatron på både Helvetet och Triniteten
in nuce skaffats bort av dem som forskat med tillbörligt
allvar, både natt och dag, och räknas må
enkannerligen till de 144 tusen ljusen.

Eh bien: är stugan full av ungar ren, när inga skrupler
teokratin av preventiva medel irriteras föga eller överhuvud icke,
det är i grund ett spörsmål av rent privat natur;
en natt hos någon varmblodig väninna endast
och vips det obekväma matrimoniala oket
removeras från din skuldra, du kan le och rumla om som förr på nytt;
emedan du är korad ut, och det av högste Presidenten
perseverans i sekten, se där allt vad numer kräves utav dig!

Som smolk i mjölken måste väl noteras
ett knappast förutsett, än mindre avvändbart debacle:
universell blev vår besvikelse det året 1914
då parusins Messias, till nämnda datum sedan länge tingad
oordning bragte i kalendern med att
plötsligt, utan varje varsel sin beramade
rentré bland oss, hans fåtal trogna, inhibera.

Obstakel för vår trygga tro likväl blev blundern icke
profeten vår är därtill alltför slängd och rapp i käften:
hur Herren valt att denna gång osynligt och inkognito, ja nästan som i lönndom
emergera, med elegans och all bravur han oss till hugnad explikerar;
törs någon mucka, humma oförsynt om vaticinia post iam eventum,
att arken som sitt Ararat ur strida strömmar äntligt nådde
enbart de få och helt fidela själar räddning bjöd, han bör besinna.

Snacka på oförståeligt latin guano, lägga ånyo tunga lagens ok
på arma själar, köpta åter nyss i Jesu dyra blod,
i sådant är man mästare i Rom och Vatikanen, där med
rökelser och vaxljus jämte flitigt plask i infekterat vigvatten
idoler adoreras, slikt inkasserar säker indulgens och
transmitterar millioner annars ganska skumma existenser kvickt
ur skärselden till Paradisets ljuva land av mjölk och honung.

Sinister vändning tager likväl inom kort hela spektaklet
tabula rasa drabbar allt trots långa processioner, när
ryska vätebomber singla ner en masse mot Tiberstranden
en ersättning för uteblivet manna inclusive fredens vita duvor;
sväng om i tid, du arme Petrus redivivus, släng från dig gyllne fiskarringen,
i morgon redan kan det vara alltför sent att lyss till
mistluren, den yttersta basun, som manar ifrån denna sida av Atlanten!

Moneter fela ingalunda oss, de helgade vid floden
under pinnsoffan vi stoppat undan både ett och annat av den varan,
nyttja givetvis dock hela arsenalen till Jehovas större ära;
dollarn, den är bra att ha den, när man efter själar drager ut på fiskafänge
oblygt skrymteri, och intet annat, om man Mammons goda postponerar,
sanna mina ord, slikt straffar sig i spurten, när vi nödgas
ila inför Lammet, Domen, Altaret och Tronen.

Nonchalans och slarv med kassan, sådant ogillas av Chefen
(mässorna, de kosta minsann också grova schaber, eller hur?)
ordning, reda uppå torpet, klara, säkra aktier på banken
då blir Iskarioten glad, ty honom ålåg det att sköta om finansen,
underskott till följd av smålån hit och dit åt fattiglappar,
må alla milda makter fria oss för sådan löslig vandel
ruin kan hota eljest branchen, ja hela firma Knorr and Co.!

Alma mater dan igenom, grekisk och hebreisk syntax tills månen bleknar
nyttjar sådant prål till annat än att stärka högmodsanden?
Almanackan som vi hålla, den ger icke rum för dylik lyx och fåfänga;
rumla på av bara den och svira om i karnevalen
(under fastan blir det alltid tid att göra bot och tappert bikta!)
Moses, Aron, Brother Rutherford och andra helga vittnen
såg man dessa nånsin praktisera den metoden?

Ungefär av samma skrot och korn är funtat ordenslivet:
nunnor gnugga rosenkrans med respektabel fermitet
tills vigda handen sväller upp i ömma, röda blåsor;
en liten tripp på tu man hand med någon maskulin novis är enda nöjet,
(nåja, vi ha ju alla en gång varit unga!)
Ihålig och morbid är eljest munkens attityd till livet i gemen
mystiken som han odlar blott ett oblygt plagiat av Indiens Bhagavad-gitâ.

Safety first, se där paroll för oss som skolats under Stjärnbaneret
parodisk tycks oss medeltida mörkmäns drill med abstinens från både vin och kvinnor,
idéer, obrukbara helt i vår av upplysning och bildning präglade kultur;
rannsaka hellre våra sobra vittnen jämte dito kolportörer:
i dem finns ingenting av jesuitens hala smil och kurians
taktik att sluta konkordat med Belsebub och tusen andra krönta potentater,
uppväckt du blir på stund av Anden ur din forna syndasömn;
spiktunnan, den är till för dem som stelnat till bak påvens oviga klausur
dogmatiker och folk som ej förstått att vända kappan efter nya, friska vindar.

Annonser som slå bra, en rapp och allom vederhäftig slogan,
eventuellt därtill en liten blänkare i TV eller featurebild
monterad som plakat i bilkurvor med osedvanligt hög mortalitetsfrekvens:
”Old boy, where do you mean to spend eternity?”
Nog bör man håva in en hel del feta flugor på den limstången,
i ovisshet om slutadressen vill just ingen gentleman av klass numera sväva
opinionen som vi ha att räkna med, den kräver klara kort och pappren prompt på bordet.

Reklam för gamet är ett oavvisligt tidens krav i våra dagar,
urkorelsen, oblaten och gemensam gamman i den trevna bibelcirkeln
meditation en kvart när anden faller på, måhända dög ett slikt program till
far och farfars påvra husbehov, men dagens ungdom fordrar uppenbart
artisteri av andra kvaliteter: den vill ha evangeliet i pop och twist, med
cocktails, strip-tease eller något annat vasst emellan varven,
ingredienser kort och gott, som skänka färg och flykt åt livet
ej gammal möglig skåpmat ifrån anno dazumal.

Notoriskt bakom flötet räknas den som ej har vett att
terminera mötet till en 10–12 minuter på sin höjd,
epoken då man gav sig tid att penetrera grundligt
Skriften, sida upp och sida ner, med alla Jakobs stammars
släktregister, den är svunnen, gudskelov, numera helt passé,
item att tröska genom salig Davids alla 150 psalmer
(gonggongen går innan man hunnit fram till numro tio!)
naturen hos the rising generation tål ej dylika excesser längre,
andra intressen (base-ball, bio, dates och vad det allt nu heter)
energiskt pocka nutilldags på dryg tribut.

Tunguser göre sig hos oss alls ej besvär,
perukstockar som ska partout en kodex med 2414 paragrafer
ruminera, innan de få tid att stämma ens gitarren
ostentativt bli visade på porten utav oss,
cum grano salis hava vi för sed att ta
examensvitsord, liksom varje övrigt akademiskt snobberi,
det är till föga eller ingen nytta, när det slutligt gäller
uppstämma stridsrop som ta himmelen med storm.

Nativa utförsgåvor, såsom frisk och frejdig svada
terrierns envishet att aldrig släppa bettet
alert och karsk gåpåaranda samt läggning åt det mer praktiska,
där har du tips för meteorlik karriär hos oss;
representanter för den högre argyrokratin, de accepteras mer än gärna,
(enbart med Fader vår och knäppta händer organiseras ingen verkligt lukrativ kollekt!)
Guds nåd och välbehag är bra förstås, men Mammons ej fy skam de heller.

Efterföljelsen i Jesu spår kan bli en uppgift kinkig nog
sans doute om man kört fast i 1 och 1000 gråa tolkningsteorier,
transpiration i hekatomber slösats bort av lärda exegeter på en dylik dårskap;
ofantligt mycket enklare och utan alla extra krusiduller
tar man i vårat gäng, på våra möten frälsningsfrågan,
inspirationen hämta vi direkt från högkvarteret
undvika nogsamt allt som bara trasslar till begreppen.

Sorgesamt att säga tyckes än i dessa yttersta av dagar
tirangeln deformera uti många primitiva själar gudsbegreppet,
en enfald, som om vi i tid fått sköta om kommersen
remitterats till skolaster i den råa, mörka medeltiden,
(reaktionära munkar med sitt mummel ha tyvärr fördröjt revolutionen!)
Abrahams sanna söner efter Anden (d.v.s. våra vittnen)
egendomsfolket kort och gott, par préférence,
charmeras sannerligen ej av detta falska, ihåliga cerebralsystem.

Opus Dei kallas fräckt och oförsynt i klostren
nattens orgier i släpig psalmodi (tre ändlösa nocturner!)
gåshud kan man få för vida mindre chocker än att tvingas gäspa genom
ritual som saknar varje aktualitet och referens till nuet;
exercitier av denna minst sagt infantila genre
Gud bevare oss för sådan obstruktion emot Jon Blund,
arrest för slika drönare, samhällets parasiter
rapport till Vita huset och polisen om detta oamerikanska levnadssätt!

En famille och hemma väl hos farbror Gud i evighetens trygga våning
indisputabelt företräde ges åt bön och andakt jämte from adoration,
leves livet dock i kamp och vansklig strid in limine promotionis än på globen,
ledsamt att säga nödgas vi som svettas svårt i grottekvarnens enahanda
organisera tid och krafter efter mera praktiska principer;
stenröset som vi ha att rensa till en bördig Herrans vingård
interim ockuperar helt vår budget, struggle of life ger icke rum för övrig verksamhet.

Närmast låge väl till hands att bryskt placera
pilgrimsskutan med besättning på förrädiskt undervattensgrund,
roffa åt sig bästa bitarna och rapportera
odyssén som knappast möjlig i en tid som vår med stress och ogynnsamt klimat;
endast omsorgen om småttingarnas väl och framtid
(last not least, respekten för Vår Herres klara direktiv!)
inspirera till en fortsatt, tålig offensiv mot Babelstornet,
ut supra under blod och svett och tårar sträva vidare
mot fjärran målet: profeternas och Lammets sälla bröllopsdag.

Antifoner, brydmystik och änglars nubilösa tungomål i stratosfären
dylikt bjäfs i julgranen få vi vid fronten helt cedera,
dymmelveckan genom kuta kring i svarta skynken
imitera stackars Job, med sot och aska stöka till frisyren
esomoftast spela stum och döv mest hela dan igenom,
månne slik tortyr befordrar fred och välstånd på den här planeten?
Människan, hon vart dock skapt till fröjd och till förlustelse i Eden, eller hur?

Anamnesen av de verkligt stora arketyperna i företaget
gentlemen som Jakob Sebedeus, Jona, Simon, Russell och de andra essen,
(nummer av helt annan klass än vad man finner
under vår tid, med dess drag av décadence och futtiga betingelser)
manar givetvis till mod och trogen efterföljd;
oförtjänt ha dessa vittnen glömts och ställts i skuggan utav
mörkmän såsom Paulus, Thomas, Hieronymus och Augustinus jämte andra
nekrofila abbotar med stav och mitra, allesammans påvens snikna kreatur.

Inobediens mot Chefen kväses utan om och men hos oss
(polisen, den är ett av våra effektivaste kontaktorgan!)
omstörtning och bråk, av vilket slag det vara månde
tolereras överhuvud ej på nordamerikanska latituder;
elasticitet i läran, (åt helskota med alla trånga dogmer och klausuler!)
nomen jämte omen, förebild för oss det är kameleonten,
tarvar kanske icke varje enskild, stackars vilsen mänskosjäl
individuell traktering, medicin och helgelseteknik?
Salig blir ju dock till sist envar på sin fason.

De profundis dagligdags omkring oss rasar
envig mellan kött och ande, bitter kamp på liv och död:
immigranter från romanska länder bära huvudskulden
enkelspårigt folk som alltjämt, trotsande naturen
celibat och liknande perversa påfund propagera;
consequenter får man se dem, kättjans arma livstidsfångar
efter fnask och fala tärnor ränna kring i slumkvarteren,
vaudevillen, den går på mest hela natten
emotioner, som bort stanna inom äktenskapets hank och stör
nödgas vi i snart sagt varje gathörn med vämjelse och leda observera.

Ingen som har kvar en gnutta vett i knoppen
offrar ens en futtig cent på dylik importerad humbug,
stuva samman på en gammal lastpråm hela rasket
i retur till Rom, där sådan bosch är vardagsmat och
comme il faut alltsedan kyrkomötet i Elvira;
USA har nog och övernog med sina många lata, dumma negrer,
tukthusen i Södern, de ha ingen plats helt enkelt
för slika clowner plus diverse kryptokommunister.

Undras just hur i all världen vi ska hinna
restaurera skutan efter ett så svidande läckage,
barack och borg i grund av ohyran ha infekterats
eliten av vår sunda ungdom, den tar anstöt utav slika intermezzi,
attraheras numer ej så lätt av sann religion;
tafatt verkar tipset att helt enkelt trava på (som intet hänt vår firma),
undanflykter såsom denna tyckas alltför tydligt uppenbara
sexualitetens roll som sabotör av varje seriöst projekt.

Quandoque bonus dormitat ipse Homeros
ursäktar ju det mesta här i halvmesyrens labyrint,
ingenting vinnes heller, om man ej riskerar
väsentliga, om ock ej omistliga ting och värden;
in puncto sexti snubblar ju så lätt den gamle Adam,
gnothi seavton och sopa rent framför den egna dörren först
innan du övar skadeglad och skoningslös kritik, i tid och otid
löper kring i gårdarna med lumpet käringskvaller,
anatematiserar rentav utan nödig takt och diskretion
teokratin en bloc, så uppenbart i strid med all belevenhet.

Egocentriker och inskränkt folk, vars vyer
termineras av den egna täppans snäva gärdesgårdar,
censurera endast alltför villigt såsom vilda äventyr och
utopier, allt som icke utan möda återfinnes
sida upp och sida ner i far och farfars sönderlästa katekes;
tolerans emot moderna tips och linjer i missionstaktiken
offenderar dessa fromma tanters sinne blott för åldrig hävd och tradition,
dunkla misstankar dessutom att vi därmed rentav svikit
idealen vilka Per och Pål för alla tider anses hava statuerat.

Tron på tomten, storken jämte vådorna av bolsjevismen
vilken säker klippa för vår welfare och vårt folk,
ergo samloms sine mora till försvar för dessa kvaliteter;
systematiskt studium och annan hälsovådlig asketism
tarvas mindre (sådant sätter bara ned humöret!)
insikt uti Skriften är helt visst av nöden
(men i måttlig dos, väl värt att observera!)
ekonomisk sans, utpräglad läggning åt det merkantila,
noteras såsom nummer ett bland de indispensabla dygder
tironer i vårt kräsna garde måste präglas av.

Antas en yngling utav dessa kvalifikationer
synes vägen ligga rak för honom till ett snabbt avancement,
(Uncle Sam har bruk minsann för slika sällsynta talanger!)
anakoreter däremot och folk som spillt sin tid på universitetet
nyttjas säkert bäst att passa lillebror därhemma;
efeber av det slaget ha ju knappast nosat ens på storstadslivet,
nervösa narrar utan varje hum om dagens gny och tingens hårda business
utmana endast löjet med sin svarta cassock och sitt rabbel på latin.

Dorisk kyrkoton och skumma, stela katedraler
uppenbart förlorat var betydelse och aktualitet,
särskilt i ett land som vårt, med dixieland och scrapers, gata upp och gata ned;
arrangera hellre något kvickt och piggt, en story ifrån Vilda Västern
med spex och sex och på ett språk som vanligt enkelt folk förstår,
bankett och bal tills dagen gryr i någon bättre club på Broadway
uträtta veritabla underverk för själens flykt och känslornas vitalisering,
ladies and gentlemen lockas på detta angenäma sätt
en masse till våra alltmer populära meetings.

Tekniken är i grunden ganska lättfattlig och enkel:
evangelium i ny och tidsenlig kostym!
Typer som Johannes Döparen och Jeremia
vålla endast oro och bekymmer där de envisas att träda upp
i tid och otid med sitt tjat om dom och om förtappelse,
dysterkvistar av den hopplöst humorfria sorten
estimeras överhuvud icke längre här i staterna,
(amis fordra obetingat diskretion med släktets trista hemligheter!)
normerna för human doings i antikens gamla Palestina
tvivelsutan divergera avsevärt från vad som här hos oss
traderas Miss and Mr Smith i dagens common school som
undre gräns för vad en boren yankee utan skam kan hava för sig.

Rockefeller, Washington och Henry Ford, de emotsvara vida bättre
patriotismens jämte parlamentets legitima krav att folk bör hylla
idoler, i vars ådror svallar exklusivt den egna kontinentens blod;
tant pis om någon dumbom djärves landsförrädiskt nominera
utländska nulliteter som ideal och förebild,
(dominans och trygg stabilitet åt dollarn, det är dogmen numro 1!)
intoneras någon annan hymn än ”Yankee doodle”,
nekar blankt hos varje sann amerikan båd mun och öra,
emfatiskt överhuvud att fungera: it isn’t His Master’s Voice!

Metastasen som vi vänta inom kort till andra sidan floden
exponerar för vårt häpna öga äran, makten, härligheten,
imperdibla värden vilka där för alltid bli de våras;
unga män ska lära mores: ergo bör man redan här med flit och iver
samla bigga klöver (säkra kontot, så att säga,) i församlingsbanken,
eo ipso växer ju förtroendet för oss, de ledande i branchen
(tack och lov att Mammon lärt oss inse riskerna med ekonomisk sorglöshet!)
chansen till en högre post i evigheten ökar likaså.

Oss bekymrar mindre tanken på en månad eller två i Purgatoriet
(never mind, vem vet för övrigt om det ännu är så hett därnere längre?)
gratis får man hur som helst ju intet nuförtiden,
remittera hellre sådant ovist trouble till
en kommitté för rationell och skyndsam bränsleransonering!
Garanterar icke nådavalet oss, som satsat allt i vått och torrt på rätta hästen
allmän amnesti för ungdomens små obetänksamheter,
bagateller blott och alls ej värt att fälla tårar för
indisputabel övervikt ha våra digra fonder av meriter.

Turnén i jämmerdalen lider mot sitt slut omsider
i grunden bör nog Chefen kunna vara ganska nöjd med oss,
lämnas åsido några smärre plumpar uti protokollet
(lappri som ingen vettig mänska finner värt notis,)
ofantligt mycket intressantare det är att registrera
Stars and stripes enorma ovationer, Jack’s and Joe’s spontana tacksamhet och jubel
inför storyn om de hundrafyrtifyra tusen friköpta från jorden,
(nota bene: så som vi med snits och smartness referera den!)

Landsortsblaskor (ohjälpligt ett par århundraden minst på efterkälken!)
orda visserligen oförsynt om alltför stor intimitet med Mr Mammon,
(cyniska kommentatorer av den sorten be vi artigt dra åt helvete;
undrar just om icke Moskva köpt dem eller Vatikanen,
måste då partout profeters spis bestå av enbart gräshoppor och honung?)
quand même: vem har om icke vi, til syvende og sidst,
undan för undan hela lass med forna gangsters plus diverse frat från Harlem
introducerat utan mycket om och men i härligheten bortom tid och rum?

Verifikation av vår trafik som sådan tycks mig snarast obehövlig
omvälvningen som på kort tid åstadkommits, den må vara vittne nog,
champions som vi i gamet ha ej tid för sådan pappersexercis;
antingen nu Rom behagar tro oss eller icke,
tjänstgör faktiskt nuförtiden både Jim och gamla Blondie
uti en av Paradisets mer mondäna societetssalonger,
redan tanken på den korsets rövare som svängde om i elfte timmen
hindrar oss från dyster misströstan och osund, mjältsjuk pessimism,
Eden har nog rum minsann för många andra liknande garçoner!

Boka plats i tid på båten för de nästa tio tusen
rensa ut den gamla surdegen som torra munkstofiler tafatt totat hop,
avlat, fasta, späkelser och andra medeltida griller
inte hjälper det när hela kåken hotar brinna upp;
centimalsystemet ligger sannerligen icke för Vår Herre
ekvationen går ihop för honom utan slika petitesser,
alltid blir det någon nolla mer eller för litet
retsamt nog, när vi ska idka fuskverk i den slutliga instansen.

Maken till kalas och fête galante där ovan silvermånen
à propos de evigt frälstas lyckade entré,
går förvisso ej så lätt att bulla upp med våra små och otillräckliga resurser;
exklusiva planer i den vägen, de ha alla ömkligt slagit slint
det tycks vara stört omöjligt redan att få stålar nog till slikt spektakel,
omsider nalkas likväl, var så säker, sabbatsstunden
nästa år vid denna tid, kanhända, ha vi packat ren bagaget.

/Akrostikon över: Apoc. 16:13–16/

Et vidi de ore draconis, et de ore bestiae, et de ore pseudoprophetae, spiritus tres immundos in modum ranarum. Sunt enim spiritus daemoniorum facientes signa, et procedunt ad reges totius terrae congregare illos in proelium ad diem magnum omnipotentis Dei. Ecce venio sicut fur. Beatus qui vigilat, et custodit vestimenta sua, ne nudus ambulet, et videant turpitudinem eius. Et congregabit illos in locum qui vocatur hebraice Armagedon