(Madrigal)

Hur outtömligt sjunga havets skatter
ur vinterkölden bär man åter skarornas standar
nu höves sannerligen dig att glädjas, såsom över rika festmåltider.

Länge nog har borrat du med sond mot roten, flöjtblåsare
blottande, grymt att säga, sammanhangens grin,
men ljuder nu förvisso slutligen likt honungen och jublar
skänkande genom natten frist
sen stjärnan över allt sin gråt utgjutit,
herdepipan.

Timmarnas varv tillräckligt burit bud ur ångestmunnen
i övermått om nederlagen, vilka fyllt
med speord mina käril, dessutom lätt
bockfoten krossat skölden
då på den falske kyssarens manér, döljande sig annorstädes själv
från dörr till dörr han sände på turné en frilla,
vilken, ivrig att intill murgrönan
skänka mig först en kort minut av gudabäddens fullhet,
genom vilken jag i nästa ögonblick prisgåves åt dödens slummer.

Husbonde lyss, ja lösen klagan, lyften
sen snåret sprängts, på vingar, ni fordom sorgsna fåglar, rapphöna och trana!
Knappt djärves sunnan stilla viska
ej heller båten klyva vattuspegeln
då gosseföderskan, till allas godo, satte en gräns, och för mig
gillret inför allas blickar sönderbröts.

Se hälsokällan ur det första revben, fri från smälek,
snart skall jag på denna väg, för hennes skull, vitglänsande i fylking
nå mina jakthingstar de lunder,
där du, o sanna Hälsoört, så rikligt bjudes
så länge lovsånger
klinga från lyrorna på båda sidor Tronen.

Avvaktande under en ynglings lövverk, eller på havet,
så förgäves vildskinnen, möjligen allt?
Krönt genom bistert eldprov har givetvis du snabbare ryckt fram:
nu höves sannerligen dig att glädjas, såsom över feta rätter,
att bära bud om skarornas triumf, då du ånyo ger dig hän i kolens brand;
må havets skatter så bejubla rena skötet,
till landet nu, du matte, vassbärande profet!

– – –

Anm. Originalet till denna madrigal är skrivet på latin; översättningen av auktor.

Allgén läser Hur outtömligt sjunga havets skatter: