— om vägen till den stora komplexiteten
Hur var det Karl-Birger Blomdahl beskrev Allgén, när han i ett brev till Leif Kayser (14 juli 1945) karakteriserade sina kolleger i Måndagsgruppen? (Wallner: 40-tal – en klippbok)
”En hyperintellektualist, som förnekar allt vertikalsammanhang eller endast tar negativa hänsyn (exempelvis att olika stämmor icke få träffa samman på samma ton) och helst skriver 9-stämmiga fugor med 100-procentigt utnyttjat motivmaterial och i praktiskt taget ospelbara tempi, håller på ’absolut objektivitet’ (han bara ’sätter igång’ musiken, som sedan går ’tills den tar slut’).”
De flesta uppfattar sannolikt detta som en sarkasm. Det var kanske också avsikten, vem vet? Men även om Blomdahl tecknar en karikatyr, så är den icke desto mindre porträttlik – han gör ju i själva verket inget annat än att redovisa fakta. Det skulle också visa sig att han anspelar på titeln till ett av Allgéns arbeten: Exempel på 9-dubbel 100 % tematisk kontrapunkt.
Men låt oss ta det från början.
”…den som dör obesegrad”
Någon gång alldeles i slutet av 30-talet, gissningsvis, komponerar Allgén den sannolikt första av sina båda stråkkvartetter med beteckningen ”nr 1 op 3”, den ofullbordade i a-moll. Sats 1, Allegro non troppo (fjärdedel = 132)/allegro con brio (=152), är en expressiv men mycket ekonomisk komposition. Samma små motiv vrids och vänds och används ständigt på nytt.
Det är på försättsbladet till detta verk som Allgén citerar sin konfirmationspräst, Natanael Beskow:
”Fri är icke den, som gör vad som faller honom in. Utan fri är den, som har en fri själ, en okuvad vilja, den vars liv bestämmes inifrån och icke utifrån, den som har satt för sin inre människa ett mål, som han fullföljer även under de allra trängsta och svåraste förhållanden — den som dör obesegrad.
Stråkkvartett nr 1 (a-moll) sats 1 (PDF)
”…som dånet av en vattuflod”
Något år senare (?) komponerar Allgén en Symfoni för stråkar med opustalet 9. En del av materialet hämtar han från stråkkvartettens första sats.
Symfonin är en oavbruten fyrstämmig kontrapunkt om 98 sidor. Tempot är allegro (fjärdedel = 138), speltiden är närmare 40 minuter och det är fullt ös hela vägen. Sidorna 65–98 är mestadels fragmentariskt ifyllda, vilket ger en god inblick i Allgéns sätt att arbeta. Partituret (blyerts) har senare reviderats (flera avsnitt är utsuddade och strukna eller nykomponerade). En notoriskt motorisk tour de force i rasande tempo – som sprunge Conlon Nancarrow maraton.
Bortsett från en mängd kontrapunktiska finesser bjuds man här på upplevelsen av att vara översköljd av musik, man står i ett oavbrutet strömmande flöde, utan riktigt fast mark under fötterna. En känsla av svindel infinner sig. Överväldigande.
”En ganska risig komposition”
Symfonins exposition finns även separat som transparang och kopia (båda brandskadade) (4 sid): (Exposition 453–500). Tempot har nu höjts till fjärdedel = 152.
Med viss sannolikhet var det denna exposition som framfördes i Musikaliska klubben den 26 mars 1946 och även radiosändes samma kväll. Nedanstående foto härrör, också det med viss sannolikhet, från detta tillfälle. Fr. v. Allgén, Blomdahl och Hans Leygraf:
”När vi spelade Klas-Thures stråkkvartett var vi tvungna att ha fyra bladvändare och fyra dirigenter – så svårt var det”, berättar Sven-Erik Bäck om samma radiosändning. Detta förefaller fullständigt ofattbart idag, ”men det måste ses mot bakgrund av situationen i Sverige på 40-talet”, menar Bo Wallner och påtalar den bristande beredskapen för rytmisk komplexitet, och att ”det inte var ovanligt med dirigent till stråkkvartett långt in på 50-talet”. (Så står det i ”Claude Loyola Allgén – hans tid kommer”, men frågan är om här inte föreligger ett missförstånd. Var det verkligen denna kvartett Bäck åsyftade? Fyra bladvändare för ett stycke som i partitur är fyra sidor? Fyra dirigenter för en musik som i stort sett saknar rytmisk komplexitet? Vad som ändå talar för det är dels det faktum att musiken noterats på transparang, alltså kunnat flerfaldigas, dels att det enligt uppgift nedan skall ha rört som om ett avsnitt ur en symfoni.)
”En ganska risig komposition”, om vi skall tro Herbert Connor (Svensk Musik 2, sid 407). Om han själv varit öronvittne eller bara förmedlar hörsägen förtäljer inte historien.
Signaturen -z i Katrineholms-Kuriren rapporterar:
”Efter detta (…) var man mogen att plocka fram det mest extrema fallet, ett avsnitt ur en symfoni av Klas Thure Allgén, vilket speciellt för detta tillfälle arrangerats för stråkkvartett. Kompositionen är av den karaktären, att den kan komma håret att resa sig på alla sanna ’harmonivänner’, och en herre i Musikaliska klubben vittnade om att han fått det intrycket att en samling musiker, som spelade olika instrument och olika melodier, råkat befinna sig i samma rum. En av damerna uttryckte sig litet mildare och sade att stycket gjorde ungefär samma intryck på henne som betraktandet av en surrealistisk tavla. Tillfrågad om vad han egentligen avsåg att få fram svarade kompositören med festligt revolutionärt tonfall: Skönhet, skönhet till varje pris!”
I följande utskrift härrör dynamiska och expressiva beteckningar samt accenter inom parentes från symfonin, liksom även accenter inom klammer (vilka uppenbarligen är av senare datum). De enda spelanvisningar som finns på originaltransparangen är alltså accenter.
Exposition i kvadrat
Det verk som här kallats 4-dubbel 100 % tematisk kontrapunkt (titeln går inte att utläsa av de brandskadade transparangerna; 16 sidor) är inledningsvis identiskt med (Exposition 453–500) sånär som på några bindebågar. Expositionen är drygt 47 takter lång. Detta verk är exakt fyra gånger så långt, d.v.s. 189 takter.
Om Allgén senare nästan uteslutande kom att använda det tematiska materialet framlänges, d.v.s. original och spegling, men avstod från de retrograda formerna, presenterar han det här i samtliga omvändningar. Eftersom det även här handlar om en 100-procentigt tematisk kontrapunkt, har de saknade eller svårtydda delarna (inom klammer) kunnat ersättas med rimlig sannolikhet. När så småningom luckorna hade fyllts i och sidorna bragts i rätt ordning, visade det sig att hela kompositionen presenteras i samtliga omvändningar, i tur och ordning: original, inversion, retrograd och retrograd inversion.
(Eller var det kanske rentav denna utökade version som spelades i Musikaliska klubben? Förutsättningarna är ju desamma.)
4-dubbel 100 % tematisk kontrapunkt (PDF)
En hyperintellektualist, som sagt
Slutligen då Exempel på 9-dubbel 100 % tematisk kontrapunkt, som finns i form av två brandskadade transparanger (identiska sånär som på att två stämmor kastats om i den ena utskriften) samt en helt oskadd kopia. Allgén har här utgått från (Exposition 453–500) men byggt ut den med ytterligare fem stämmor som bygger på samma material men även tillför lite nytt. Tempot är fjärdedel = 144.
Exempel på 9-dubbel 100 % tematisk kontrapunkt (PDF)
En maniskt mekanisk musik. Ett kalejdoskop som har gått fullständigt i spinn. Och som det svänger! Det är bara att skramla ihop ett gäng virtuoser och börja lira. Inte att undra på att Blomdahl stod undrande inför detta verk, inför såväl dess abstraktionsnivå som det köttigt virtuosa musikanteriet. Denna musik från andra sidan modernismen (innan Blomdahl ens nått fram till det moderna) måste ha varit honom totalt främmande.