Hör ni till dem som saknar den gamla östtyska nationalsången? (Säga vad man vill, men Johannes R. Bechers och Hanns Eislers Auferstanden aus Ruinen hör inte bara till det bättre de båda herrarna skapade, utan är också en av de mer minnesvärda nationalsångerna – kanske närapå det enda verkligt minnesvärda från gamla DDR.)

Skulle så vara fallet kan ni trösta er med Allgéns sång om det himmelska Jerusalem: Caelestis urbs Ierusalem.

Men låt oss backa till 1936. Då skrev den österrikiske schlagerkompositören Peter Kreuder en sång betitlad Good bye, Johnny! Och när Kreuder fick höra den hymn Eisler snickrade ihop 1949 tyckte han att den klingade märkligt bekant. Kreuder ansåg sig bestulen och ville naturligtvis ha ersättning. Han drog sitt ärende genom alla instanser – till ingen nytta. Men han fick så småningom ändå ett slags upprättelse. Vid en konsert i DDR på 70-talet spelade Kreuders orkester inledningen till Good bye, Johnny!, varvid publiken samfällt ställde sig upp i tron att man lyssnade till nationalsången.

I vilken mån Allgéns lån ur exempelvis schlagerlitteraturen var medvetna, är en fråga som väl lär förbli obesvarad. Liksom frågan om han över huvud taget kände till DDR:s nationalsång. Men vi kan ändå konstatera att Allgéns tonsättning påminner mer om Eislers än vad Eislers påminner om Kreuders.

Det var mycket ovanligt att Allgén skrev dedikationer direkt på transparangerna, men Caelestis urbs Ierusalem är ett undantag, i dubbel bemärkelse. Stycket finns i två sättningar, dels för gosskör med dedikationen ”Wiltener Sängerknaben dedicatus” (Allgén bodde vid den här tiden i Innsbruck, som Wilten är en del av), dels för blandad kör och då tillägnat Robert Nordgren.

Dedikantens son, Paul Nordgren, berättar:

Jag själv minns bara Allgén som en kuf i Täby. Men han var ungdomsvän – sedan ”kyrkliga ungdomskretsen” (tror jag det hette) i Danderyd på 1940-talet – till min far, Robert Nordgren. Även min mor kände honom, även om de inte hade mycket kontakt. Dock hade hennes syster (alltså min moster) Daga Henriksson en hel del kontakt med Allgén även under de sista åren; hon var sömmerska på Libraria (där man tillverkade kyrkliga textilier) och sydde privat en del prästskjortor o.dyl. åt Allgén. Min far beskrev alltid ”Kalas-Ture” (ungdomsvännernas smeknamn på Allgén) som en extremt begåvad men misskänd person, och min far trodde alltid att den hjärnoperation som Allgén genomgick (antagligen på tidigt 1950-tal) bar skulden till hans öde som kuf.
Nåväl, min far var präst i Svenska kyrkan, och inför prästvigningen (3:e advent 1956) fick han hymnen Christe, qui lux es i gåva av Allgén.

Caelestis urbs Ierusalem (PDF)

Här en inspelning från uruppförandet (24/9 -89) med Borås vokalensemble under Dan Lind:

Bland skissmaterialet återfinns även en version för trestämmig manskör:

Caelestis urbs 3-st manskör (PDF)