Jeremiad


Tag en bokrulle fram och förteckna däri
upp allt, ja spalt invid spalt,
sine ira et studio vad i min nåd
jag behagat att tala till dig,
angående Levi och Juda (plus samtliga hednafolk!)
från den dag, då jag först lät upp min mun,
i syrsornas tid, anno Domini
(nam horas non numero nisi serenas)
och alltintill denna dag.

Teckna ut i majuskler, låt lyran tiga still
pastoral, dityramb och all övrig elokvens
har här alls intet att skaffa,

Armagedone videbimur

(Apoc. 16:13–16)

Elva tusen jungfrur i beständig, nattlig förbön
torde nog behövas att man har i ryggen, allra minst,
ville man till slut ha chans bevara, när man möter
immodesta offensiver från de sista dagarnas
disciplar, helgade från topp till tå (just made in USA, you see!)
intern balans, den sinnesro som ensam skänker
de yttre dragen värdighet och nunan hindrar
evagera i ett brett, försmädligt leende.

Campagna


Rustibussar från fjärran planeter
Uppåtsjunga svarvade sexter mot intet
Saga, opal och blå druvor.

Nedgången kippar andlös fot
Av tredelt gud gnager sadel
Rester från Chaos och Psyche.

Segrande, fnysande, igelkottstampande
Suger i braskande buskväxt
Inåtvänd, bendöd och yver.

Sången Djursholm 3/4 1947

Ors vimaer lecce


Xer nimum apécetas gal hérvud
Díput vec hílemon eppe
Sixa prot vúlerims, cav cúdar pínox.

Urit bécuin senéros díligam
Cre úggur pec vótton fles
Stoer vélop tárdar rufügatem exis prid.

Fizbory Anchors bekänner blyg kärlek till drunknande flicka

 

Sent om din pannas skepsis
de sedesamma kyssarnas
frusna misär
sög jag min näring
ur modermunnen
ville gräva desslikes
min grav
i skötets
flammande skålar.

Ej ens det burstande linet
(en vakt över lingonens lycka)
som suger sig
fast vid din lemprakt
kunde dock hindra mig
varsamt
med spretande fingrar
studera de täcka kullarnas
sinnrika topografi.

Hur outtömligt sjunga havets skatter

(Madrigal)


Hur outtömligt sjunga havets skatter
ur vinterkölden bär man åter skarornas standar
nu höves sannerligen dig att glädjas, såsom över rika festmåltider.

Länge nog har borrat du med sond mot roten, flöjtblåsare
blottande, grymt att säga, sammanhangens grin,
men ljuder nu förvisso slutligen likt honungen och jublar
skänkande genom natten frist
sen stjärnan över allt sin gråt utgjutit,
herdepipan.

Disiecta membra meditanda

 

If pursuivants of chirpy vapours
if clawed reminders
of the gibbet-cord
our nasty finger;
still we get never off.

Amongst the tumbling mush-heads
around them too ordeals
extends me pristine sartor
enough in hindmost stress;
crikey, the beggar’s coin!

Wire-drawn thy lipsalve stanza
would keep it galaxy?
purloin on legal hire?
promptly bagasse’s talk
extravasates geehoss:

FOND DRILLING CATCH FOR CAINE!

– – –

Vandring med Franciscus

Som fladdrar i mitt ögas blå rayoner
Och bites av mot kupans ekton käll
Kan sänkas, kan ge mod och flingor
Till sammansmultna, rutna ur ett kortkastell

Vi finna intet sökande i natten
Men rista själva runt och frankt kadrilj
Maskollon öppnas lismande vid vatten
De repa upp sin buk med kruk och sorlet fiskefjäll

Konsert med tidiga sånger och pianostycken

Den 2 november uruppförde sopranen Marie Alexis och pianisten Henrik Löwenmark sammanlagt 24 tidiga verk av Klas-Thure Allgén.

Programbladet finns på:

ny-musik.se/

Och några av sångerna kan avnjutas här:

Näcken

Ett ensamt skidspår

Strövtåg i hembygden (III)

Stråkkvartett nr 2

En stråkkvartett är en stråkkvartett är en stråkkvartett. Nja, alldeles så enkelt är det kanske inte i fallet Allgén. Han har efterlämnat sju ”officiella” kvartetter: No. II, III, IV, V, VI, II, VII. Redan där krånglar det till sig.

 
© Respektive upphovsrättsinnehavare