Fizbory Anchors bekänner blyg kärlek till drunknande flicka

 

Sent om din pannas skepsis
de sedesamma kyssarnas
frusna misär
sög jag min näring
ur modermunnen
ville gräva desslikes
min grav
i skötets
flammande skålar.

Ej ens det burstande linet
(en vakt över lingonens lycka)
som suger sig
fast vid din lemprakt
kunde dock hindra mig
varsamt
med spretande fingrar
studera de täcka kullarnas
sinnrika topografi.

Jag måste hinna
— innan av ålar och fjälliga fiskar
ditt blodrika hull
decimerats
— innan din sötdrupna tunga
stelnat i kramp
i sitt hängivna
tremolo mot mina läppar
utspy min urcells
taniga fällning
att blandas
med månhavets ångor:
ett offer
vid Afrikas kust.

21.10.48

 
© Respektive upphovsrättsinnehavare