Den andra första kvartetten

och den första andra...

 

Stråkkvartett nr 1 (F-dur) op 3 (saknar datering)

Allgéns första fullbordade kvartett har – med de bitvis rasande snabba tempi han anger – en speltid på närmare 55 minuter. Han går alltså i alla avseenden ut hårt.
Upphovet till inledningen och avslutningen av F-dur-kvartettens första sats, de snabba 16-delspassagerna, står att finna i Uvertyr till "Köpmannen i Venedig" op 6 för orkester (daterad Djursholm 9/8 1941). I partituret har Allgén gjort instrumentationsnoteringar för just stråkkvartett. Dessa avsnitt är till största delen en nästan ordagrann transkription (violan i takt 538 är t.o.m. en imitation av pukans staccato).
För att finna ursprunget till sats 2 får vi gå till Stråkkvartett nr 1 (a-moll) op 3, och till dess andra sats. Där finns den inledande koralen i originalversion (samt även fortsättningen t.o.m. takt 103, där musiken avbryts).

Stråkkvartett nr 1, sats 2 (a-moll) (partitur)

Denna koral återkommer senare i harmoniskt utvidgad version som Preludium för stråkkvartett (1949), vilket dock endast finns kvar som professionell stämutskrift.

Detta stycke ingår enligt Svensk Musiks uppgifter i Svit konkret, en av två verkserier komponerade för konstutställningar med 1947 års män (den andra är Dedikationssvit). I dessa ingår musik av idel måndagsgruppare: Sven-Eric Johansons Dansande punkt och Jig for [Arne] Jones, Sven-Erik Bäcks Préambule pour Pierre [Olofsson], Göte Carlids Slinglek och Kvartander för Karl Axel [Pehrson], Karl-Birger Blomdahls Progressiv rörelse och Ostinato pro Olle [Bonniér], samt Allgéns Preludium (vilket dock enligt källorna, Wallners 40-tal, kallades Konkretion 1 – möjligtvis en tillfällig anpassning till ämnet för utställningen i fråga, om det nu verkligen rör sig om samma verk? Att bringa någon klarhet i dessa verkserier är nog knappast längre möjligt, särskilt som det mesta notmaterialet tycks vara förlorat.)

Preludium för stråkkvartett (partitur)

Preludiet är (så när som på några artikulationstecken och en repris) i sin tur identiskt med Adagio för stråkkvartett, som får antas vara av senare datum eftersom tonsättaren bär namnet Claude Loyola.

Adagio (partitur)

Detta adagio utgör inledning och avslutning på sats 2 – dock med utsmyckningar i form av framför allt förslag och drillar. Att koralen i detta skick är av betydligt senare datum än resten av kvartetten råder det ingen tvekan om. Den skiljer sig åt inte bara stilistiskt, utan även vad gäller piktur, och är dessutom noterad på ett annat slags papper.

Mot slutet av koralen dyker det upp en triol i violan med anvisningen col legno / bussare / bussando marcato (den skiljer sig åt i de olika styckena) med innebörden att altviolinisten på detta ställe skall knacka med stråken på instrumentkroppen. Sven-Erik Bäck har berättat att när man repeterade inför ovan nämnda utställning, ropade Allgén högt och tydligt ”Kom in!” varje gång man kom till detta ställe.

För att spela den här kvartetten måste man vara utrustad med god teknik, men troligtvis också med en italiensk ordbok. Till särdragen i Allgéns partitur hör nämligen en rad ovanliga föredragsbeteckningar, eller vad sägs om volubile, zeloso, ardito, fierezza, liscio och lusingando, eller den paradoxala och sannolikt mycket sällsynta espressivo semplice, vilken på ett märkligt sätt tycks sammanfatta Allgéns skapande – högexpressivt, men samtidigt sakligt; uttryckspotent, men inte sentimentalt.

I sats 2 förekommer en osannolik mängd skiftande beteckningar för vad som enklast kan sammanfattas med ”fullt ös” – ff molto fuoco, ff molto vigoroso, ff con brio, molto ff espress, ff appassionato, ff feroce liksom naturligtvis con tutta forza, för att bara nämna några. Och detta i ett rasande tempo. Vi talar här om filigransnyanser under tumultuösa omständigheter.

Detta är ingen textkritisk utgåva, men inte långt ifrån. Många egenheter i notationen har behållits, liksom även en del felaktigheter, så länge de inte avsevärt försvårar förståelsen.
     Sådant som man kan förmoda saknas i partituret, förtecken o.dyl., har satts inom klammer.
     Metronomangivelser inom klammer är sannolikt av senare datum, till skillnad från dem inom parentes. Även de romerska siffror som anger olika avsnitt i sats 2 är tillkomna senare.
     Vid några tillfällen har Allgén förräknat sig, varför taktarten inte stämmer (markerat med *). Möjliga lösningar på detta problem finns i appendix.

Tack till Magne Hegdal för gott öga och goda råd.

Stråkkvartett nr 1, sats 1 (F-dur) (partitur)

Stråkkvartett nr 1, sats 2 (F-dur) (partitur)

Stråkkvartett nr 1, sats 3 (F-dur) (partitur)

Stråkkvartett nr 1, sats 4 (F-dur) (partitur)

Stråkkvartett nr 1 (F-dur) – appendix

Kvartetten uruppfördes den 26 april 2009 av IORE-kvartetten i Caroli församlingshem, Borås.

För att ytterligare komplicera det hela kan vi konstatera att det även finns en Stråkkvartett nr 2 (F-dur) op 9, daterad Djursholm 31/12 1941 (för övrigt ett av många verk som färdigställts under jul- och nyårshelger). Något partitur existerar inte. Musiken finns enbart som stämutskrifter, dock av Allgéns egen hand, men med den senare tillagda noteringen ”defekt!”. Vari defekten består framgår dock inte. Sannolikt är denna relativt vanligt förekommande notering liktydig med ”Ogiltigt ex!”, och markerar att det rör sig om icke längre godkända verk, eller verk som senare reviderats. Kvartetten har två satser, vilka är identiska med sats 1 och 4 i Stråkkvartett nr 1 (F-dur) op 3, och är tillägnad Max Bilde.
Eftersom Allgén nästan uteslutande använde originaldatering även på verk som långt senare genomgått kraftiga revisioner, kan man nog utgå ifrån att 31/12 1941 även är det datum då Stråkkvartett nr 1 (F-dur) op 3 färdigställdes.
     Återstår då frågan varför Allgén strök de båda mellansatserna. Kom materialet till användning i annat sammanhang? När det gäller den lilla koralen vet vi att det är så. Men allt det andra?

 
© Respektive upphovsrättsinnehavare