Vid Babels floder...

I den sakrala musiken, nästan undantagslöst för kör a cappella, blir Allgén som mest ”abstrakt”, med ambitionen att ”musiken skall rinna genom tonsättaren som en ofärgad vätska” – en alldeles ren musik således. Det är tydligt att den är avsedd att vara a-personlig, att utgöra del i ett gudomligt bygge. Därför får temana också ett välkonstruerat, arkitektoniskt drag. Utgångspunkt är oftast gregorianiken och den nederländska flerstämmigheten. Och även om Allgén låter de enskilda stämmorna vandra iväg i olika tonarter och tempi i vad som närmast förefaller vara kaos, finns temat där som ett ständigt sammanhållande element.

Rosa, rorans bonitatem kan sägas bestå av enbart tema. Det är en evighetskanon för tvåstämmig soprankör som fungerar som rena exempelsamlingen på hur Allgén bygger en melodi. Efter ett tonalt avstamp kromatiseras melodin mot tolvtonens gränstrakter och omfånget vidgas. Flera på varandra följande kvinter fungerar som melodiska brospann. Mot slutet dyker också den typiska, divergerande åttondelsrörelsen upp. Rosa, rorans bonitatem är komponerat allra senast 1950. På sin ljuskopia har tonsättaren gjort tillägget ”el. Ten.”. Således kan denna rosenkrans flätas även av tenorer. Just denna lilla melodi ligger till grund för de följande fyrstämmiga körverken, samtliga med titeln Super flumina Babylonis.

Rosa, rorans bonitatem, Allgéns original (PDF)

Rosa, rorans bonitatem (PDF)

Den enda notsida betitlad enbart Super flumina Babylonis, som återfanns i Allgéns hus, är eventuellt den första av kompositionerna med detta namn. Tonsättarens tuschutskrift är helt naken, men i blyerts har han senare infogat såväl text som dynamiska anvisningar. 

Super flumina Babylonis (PDF)

Mot slutet av följande version – Super flumina Babylonis, Versio B – har mycket riktigt ovanstående sida infogats (markerat med streckade linjer) med exakt samma text och dynamik (eller är det tvärtom så att denna enda sida är urklippt ur det större stycket – men i så fall varför?). Texten på försättsbladet lyder:

 

Försättsblad

 

Denna knappt fyra minuter långa version är expressiv och med ett stort dynamiskt omfång. I Allgéns eget exemplar finns slutet även i en alternativ, något lättillgängligare variant med förmildrande sluttoner: ”Versio pro populo”. Texten är Psaltarpsalm 137 (136 i Vulgata, den gamla latinska översättningen), vilken i den dåvarande svenska översättningen inleds sålunda: ”Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion. I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor. Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada…”
Den som hade oturen att vara ung i slutet av 70-talet minns måhända en av den tidens stora radioplågor, Boney M:s Rivers of Babylon. Jodå, Allgén och Boney M har osannolikt nog använt samma text.

Super flumina Babylonis Versio B, Allgéns original (PDF)

Super flumina Babylonis Versio B (PDF)

Super flumina Babylonis, Versio A är daterad ”Oeniponte, in die S Brunonis 1954”, och är följaktligen tillkommen under tonsättarens tid vid prästseminariet i Innsbruck. Här möter oss Allgén när han är som mest abstrakt, som allra kärvast. Den enda hjälp musikerna får är en tempoanvisning. I övrigt bara en ren notbild. Om Versio B har kanonkaraktär, och stämmorna sätter in efter hand, börjar samtliga här med temat, som presenteras parallellt i fyra olika tonarter, varefter de lösgör sig en efter en och börjar leva ett fullödigt kontrapunktiskt liv. Efter drygt två tredjedelar av denna rytmiskt enkla men metriskt mångtydiga sats kommer ett kortare avsnitt med vad Allgén senare skulle kalla ”meterfission”, d.v.s. flera samtidiga taktarter/tempon, i detta fall 4/4 och 5/4. (För övrigt dyker ovan nämnda ensidiga Super flumina Babylonis upp även mot slutet av den här versionen, dock med något annorlunda avrundning.)

Vad antalet titlar beträffar tar körverken störst plats i Allgéns verklista. Super flumina Babylonis, Versio A är ett av de längsta och tyngst vägande av dessa verk, måhända överträffat endast av den flersatsiga Ante luciferum.
(Ur programtext inför uruppförandet den 16 oktober 2006)

Super flumina Babylonis Versio A, Allgéns original (PDF)

Super flumina Babylonis, Versio A (PDF)

I dessa versioner för stråkkvartett har Super flumina Babylonis, Versio A transponerats upp en liten ters och de båda övriga en stor sekund jämfört med körsatserna. Samtliga bindebågar motsvarar melismer i sångstämmorna. Förtecken gäller en ton i taget.

(Parentetiskt meddelas den klentrogne att Allgén själv hade alls intet emot den här typen av transkriptioner och transponeringar. Vid tonsättarporträttet i Borås 1989 framfördes en rad liknande stråkkvartettranskriptioner av körverk, vilka vann tonsättarens gillande. Och för resten gjorde han ju precis samma sak själv i Fyra liturgiska melodier, som är just körsatser transkriberade för stråkorkester.)

Tack till Jerker Johansson för hjälp med transkriptionen.

 
© Respektive upphovsrättsinnehavare